- Snart är hösten här. - Vad sa du?

Dimman låg tät. Med min kamera på armen gick jag ut, fantiserade om dimma som dansar på stilla vatten. När jag kom ut var dimman borta, solen sken ilsket på mig. Jag fick uppfinna dimmetoden. Ställ in skärpan, andas på objektivet vänta tills imman lättar något, tryck av. Vad du har är falsk dimma. Eftersom effekten blir att kontrasterna blir svaga kan man behöva justera detta i efterhand. För att få effekten på denna bild måste man se till att ha en kamera med mycket smuts i eller på, det har jag sett till. Är jag självgod om jag kallar denna bild hommage à Roy Andersson?

/Anneli

Att vara på väg, mellan två platser, där är paradiset.

Hej då spårvagn

Hej då huset

Hej då Hagas röda tak
Hej då västkusten

Snart ser jag Göteborg i backspegeln

Då var det dags att göra det jag gör bäst, fly... tta. På 13 år har jag haft 26 adresser. Flyttar in på den 27e snart. Det måste få ett slut. Flyttandet. Midsommarkransen. Är det där jag ska rota mig, bli fast? Jag hoppas det. Jag hoppas verkligen det. Jag är bra på att se mig omkring, miljöombyte är min talang. Innan jag ens hunnit skriva på kontraktet för att äntligen bli fast funderar jag på om det inte är en bättre idé att dra till Paris. Försöker slå tanken ur huvudet. Paris, det är inte det du behöver. Det är inte det du behöver.

/Anneli

Sensommar

Sommarens obligatoriska blomsterbilder, i år från Botaniska i Göteborg.

/Anneli

Bu

Den gamla skogen kallar. Sedan länge orörda marker. På vintern bäddas de in i snöpäls. Sådan som stryks medhårs. På sommaren växer allt ostört. Dess ateraljer är tacksamma att fånga...

Buelden

Bumyren

Bukärlek

// Mr. Media //

Vems är barnet?

/LeRu

en helt vanlig dag

Klockan 5 varje dag slår skuggan mot väggen på huset där jag bor samtidigt som besticken börjar slamra mot porslinet och bilder av husets familjer börjar spelas upp för mitt inre. Det är inga intressanta spännande extraordinära liv de lever. De äter, diskar, läser tidningen, ser på tv, sover. Min fantasi är ytterst begränsad och jag tråkar ut mig själv där jag ligger i gräset och tankebandet går som på repeat. Ingenting är nytt, ingenting är udda, jag förvånar knappast mig själv, mina tankar är förutsägbara och lata, enkla, medelmåttiga, grunda, tråkiga. Snart slår skuggan mot ett annat hus och jag är på en annan plats fast med samma tankar samma bilder och samma liv. Jag vill ha en magisk teater.
/Anneli