Jag gör ett närgående porträtt av hampnäsprodukten Mikaseb. Porträttet äger dock inte mycket sanning, kameran var inte dold och de var såklart inte sig själva. Detta är ett påhittat porträtt av två personer som inte finns. Men om du ser människor på bilderna så är det kanske dig själv du ser? Betraktaren speglar sig i bilden och ser bara sig själv. Kan man någonsin se någon annan än sig själv? Och hur arbetade mitt undermedvetna då jag valde ut dessa bilder bland 500? Är detta ett närgånget porträtt av mig själv?
Extramaterial: (bloopers)
/Anneli
Anneli, du bär en slumrande slum inom dig, och en kärlek som övervinner allt? Sköna bilder, gillar särskilt den där Mikaela står liksom nerknarkad mot betongväggen.
SvaraRaderaJag kan romantisera en låtsasslum i form av justa fabriksbyggnader i tegel tänk engelsk stil och gamla kråkslott i sekelskiftesmodell samt söderkåkar med utedass, men annars har jag inte mycket av slum i mig. En kärlek som övervinner allt, det är det Du ser i bilderna alltså har du det, jag ser något annat jag, tyvärr.
SvaraRadera