Sommar i gamla stan

/Anneli

En rapport!

Trots en lång frånvaro så finns Herrkontrast kvar! Han kikar in då och då, blir bländad av sina kollegors magnifika verk och känner prestationsångesten sakta ta över modet till en uppdatering!

Dock är han flitig på ett annat forum med ungefär samma funktion, nämligen Instagram!

Instagram är för alla, på Instagram är det inte svårt att briljera, på Instagram räcker det med en bild på min frukost så uppdateringsbehovet mättat för en stund. Slumfoto kräver lite mer, slumfoto är kärlek, slumfoto är konst!

Hursomhelst så rullar livet på som vanligt för HerrK. Sommaren har kommit och då också Tivolijobbet!

Jag kan glatt meddela att jag mest troligt kommer att få ta mig in i spökhuset till hösten igen, om så bara för en helg. Och det kan väl kanske ha inspirerat mig lite i dagens fotoskjut.

Jag kommer mest bara rada upp några bilder, så kan ju ni berätta för mig hur fina dom är sen?

Sådärja!

Hörs väl om ett par år!

/HerrKontrast

Kåldolmar och karuseller

Då var man där igen. På parkteatern. Tycker om park. Tycker om teater. Tycker inte om kombinationen

 Tilda och Jenny. Det var Tildas fel.

 Det var på Djurgården. Man såg karuseller. Man fotade karuseller.

 Karusell. Tycker om ordet. Carrousel...

 Mariaberget. Det vackra berget.

 En liten bit landsbygd för att väga upp storstadspulsen.

 Undertecknad.

/Anneli. Som har slarvat med hantverket och kört lumix. Laddar nu Holgan med en velviarulle.

Att älska ett objektiv

 Jag ramlade över det på en obskyr auktion.

Det hade en repa på frontlinsen och fokusringen gick knappt att vrida på.

Priset blev också lågt.

Lågt för en Carl Zeiss Jena Flektogon 20/4.

När jag fick hem det upptäckte jag att även bländarbladen klistrat ihop sig.

Andra skulle ha förtvivlat.

Andra skulle inte kallat sig Le Russe.

Jag skruvade isär objektivet och lade de optiska elementen åt sidan.

Med kemiskt ren bensin rengjorde jag fokusgängan från det stelnade fettet.

Med kemiskt ren bensin rengjorde jag bländarbladen från den klibbiga oljan.
Med kemiskt ren bensin tvättade jag mig själv.
Jag var ren.
 

Jag blandade två fetter med olika viskositet.
Jag sökte det rätta motståndet.
Det perfekta motståndet.
Det meningsfulla.

Jag smorde in gängningen och passade in det enligt mina markeringar.

Jag vred på fokusringen och nådde evigheten.

Jag var färdig.
Jag gick ut.

Jag blev förälskad.

Var det i frånvaron av distorsion*?

I närgränsen på 16cm?

I solens bländande strålar?

Nej.

Jag förälskade mig i färgerna.

/Le Russe

*den s.k. speedboostern jag fotar med medför dock lite distorsion, men den skuggan ska ej falla över objektivet

Några dagar i maj

Jag tänker inte skriva poesi om Göteborg det räcker såhär

/Anneli

En vädur är alltid på väg

Hanna, vi lärde känna varandra på väg till ett annat land för sådär 10 år sen. Nice, där måste ju lyckan finnas. Efter det har jag fått plocka hem henne från ett mindre lyckat försök att söka livet i Toscana. Nu ska hon åka längs bort till det stora landet i väst, jag tror hon blir kvar. Ett litet tag. För drömmen om lyckan och det riktiga livet finns någon annanstans. 

/Anneli

En reträtt

/Le Russe