SHOWCHOCK

Kontrasternas man David drog med mig till Rålis för att njuta av parkteater, en föreställning vid namn stjärnsmäll.

David är ledsen, besviken, uppgiven, frågande, undrande, starkt ifrågasättande, kritisk intill galenskap, onöjd, förtvivlad, sorgsen, arg, förbannad, chockad. Hur kan en teaterföreställning vara så dålig? "75 minuter av mitt liv har gått till spillo och dom får jag aldrig tillbaka." David är mycket mycket ledsen. "Jävla skitshåw!" Pga respekt för David kan jag inte lägga ut några bilder på föreställningen det skulle kunna väcka obehagliga minnen och riva upp sår.

Obehagliga bilder kunde fångas i stunder av jävulskap.

Men det fanns andra njutningar.

Ja, det fanns andra njutningar. Och nej vi ville inte höra epilogen.

/Boho Chic

Utmaning antagen.

Men istället för att summera en dag med en bild så ska jag summera en högtid med flera, Här kommer Herr kontrast´s midsommar i bilder.













Helgens hufvudgäst (märk väl dubbelbetydningen) måste ju ända vara Rebecca som slog sitt norrlandsrekord och lyckades ta sig hela den långa vägen till Pajala för att fira midsommar med mig, min familj och mina vänner. På bilden ser vi Rebecca framför den fantastiska Kengisforsen.







Här ser vi hur Rebecca försöker kontakta min älskade systerdotter Elmira, som försökte spela svår, det vi inte fick med på bild var hur Elmira efter denna bild gick till sin mamma för att sedan med bestämda steg gå fram till Rebecca och pussa henne på munnen.

















Här ser vi min andra förtjusande systerdotter Esther, midsommaren till ära iförd en blå brudnäbbsklänning som bars på hennes mors brölopp av brudens och min syster Sonja. (Hon är inte snygg, hon är fin)












Här har vi en bild ifrån våran mysiga promenad på midsommardagen.
Motivet bestämdes av vår älskade vän Eva Törmä men bilden är tagen och lätt redigerad av Herr Kontrast.









Även denna tagen på vår mysiga promenad, för den som inte ser det så är det spegelbilden i vattnet tagen från en bro. (skriver på näsan)

Och som avslutning på detta inlägg vill jag dela med mig av en mysig midsommarbild tagen av Rebecca Berglund




Glad midsommar.
Herr Kontrast

Städernas stad

En ledig torsdag i ett varmt Stockholm.

/Boho Chic

Solen går ner även sommarens längsta dag

Jag är uppe mycket på nätterna.
Nyss såg jag den här flaskan i solnedgången.
Jag gillar saft.

Helios 40-2 bländare 5,6

/Le Russe

Bröllopsglädje i den kungliga hufvudstaden

Vem tror ni var slumfotons utsände för att täcka det kungliga bröllopet, jamen såklart hufvudbyggnadens enda representant.

Såhär såg det ut vid stureplan bara minuter innan kortegen ankommer.
Här ser vi förtroppen.

Män med gevär.

Brudparet. Daniel ses på bilden men tyvärr skyms kronprinsessan av ett trafikljus.

Kortegen på väg bort, även här skyms paret av någon helt ointressant människa.

Livet är en saga och jag var där.

/Boho Chic

Det var bättre förr

I dagens Under Strecket i SvD kan man läsa om mörkrummets plötsliga försvinnande. Läs och begrunda. Jag börjar fundera på att ju lättillgängligare något är desto mindre blir dess värde. Det digitala är kul, man ser snabba resultat, det blir billigt, man behöver inte bli besviken. Men man blir inte heller överraskad, man får inte 24 kort man sätter värde på, som man omsorgsfullt skriver nån rad på och sedan sätter in i ett album. Man drunknar i 1000 bilder och det är bara de jag tog senaste veckan. Borta är den tiden då man tog 12 hela kort under en vecka på Mallorca och sen var tvungen att vänta till jul för att knäppa upp rullen. Jag saknar den tiden. Och jag saknar den tiden då jag stod i mörkis på hampis och blev yr av kemikalierna men kunde bara inte slita mig från det underbara frosseriet i ett enda negativ och dess födelse till något magiskt. Nedan ett foto från när mörkrummet avvecklas och plötsligt försvinner från våra liv. Fotot är taget med en mobilkamera av sämsta sort. David sörjer men Svante verkar ta det med ro, går han kanske redan i diabilderstankar, han är alltid steget före...eller steget efter. Och ja det var bättre förr.

/Boho Chic

7 våningar uppåt

Antar utmaningen från ryssen. Detta är taget från min balkong för 15 minuter sedan (med lumix kompakt som har en vidvinkel utöver det vanliga). Utsikten är ju inte direkt som min berömda utsikt på Hampnäs, men den duger ja det gör den. Nu ska jag gå ner till ica som ligger i det där fula öststatsblocket ni ser i bildens gyllene snittposition.

/ Boho Chic

En knapp till Rebecca, en kamera till mig

Mir 20 Automat (knappen) och Helios 40-2 (kameran)

/Le Russe

(Som har hört en berättelse om en man som fotade ett foto varje dag under ett års tid. Bilden skulle på något sätt representera hans dag, det kunde t.ex. vara en bild från ett tandläkarbesök. Le Russe börjar undra hur en dag i en slumfotografs liv kan sammanfattas med en bild, gärna den dagen de läser det här. Le Russe hoppas att slumfotografer ser detta som en utmaning.)

När man är liten kan man...

...upptäcka världen...

...och ta hand om bortsprungna dockor.

... få gäster att läsa sagor...

...så mamma måste fika ensam...

...NOT!

...tänka på livets förgänglighet...

...och bli alldeles uppfylld av ÅNGEST!

...men då kan man gå till pappa.

Så det så!

Helios-40-2 85mm bländare 1,5 och Mir-24m 35mm bländare 2

/Le Russe

Mir betyder värld

Den senaste ryssen i en växande samling heter Mir-24m, ett 35mm objektiv med bländare 2-16. På min Sony A-200 som beskär bilden 1,5 gånger motsvarar objektivet 52,5mm, som ett klassiskt normalobjektiv alltså. Jag tog det på en provkörning i Umedalens skulpturpark och lärde mig en gruvlig läxa; fota aldrig utomhus när himlen ser förjävlig ut!

Mir betyder fred

/Le Russe

Det är utsidan som räknas

Det var en gång i början på maj. Fyra seriösa skådespelare åkte från norrland till skåne. Vi skulle visa vad vi gick för, tänkte vi. Vi var de tappra utsända från Hampnäs. Allt handlade om monologer, monologer och åter monologer.

Vi ankom till Lund mycket tidigt, för tidigt för att staden skulle vara redo för vårt besök, på centralstationen väntade vi och väntade vi, ja faktiskt på bättre tider.
Vi kunde gå genom eld och vatten för att komma in på en skola med mycket gott renommée.

Då var det dags att ta ett pågatåg.

Här på Fridhem skulle vi hänga ett år tänkte vi.

Väntan. All denna väntan. Kommer vi in? Eller rättare sagt kommer jag in?

Ännu mera väntan, väntan på listan som ska sättas upp snart, står mitt namn med?

Våra namn stod inte direkt med eller jo herr kontrast var visst med men han räckte inte hela vägen. Faan!

Vi kom inte in! MEN det beror såklart enbart på att hampnäsmodet inte gick hem. Vi måste bli Fridhemsheta för att komma nån vart i livet.

Riktigt superheta måste vi bli. Det är utsidan som räknas säger vi, det är lättare så. För inte är vi väl usla skådespelare? Nä åh nej, hemska tanke.

/Boho Chic

Bilderna är tagna med en enkel lumix kompakt, sen gimpade till visbarhet.

I stockholm är allt svart på vitt

Gimp är din vän

Herr Kontrast