Jag kommer inte stanna här länge. Jag har dock haft vett nog att stanna så pass länge att jag får uppleva det vackra färgspel som hösten här i Döda Fallet bjuder på. Även om växterna hänger som nästan i depression är det vackert. Fåglarna skördar...
Vattenpärlorna lägger sig fint på bladen...
Träden klär av sig och slänger accessoarerna i hallen...
Lönnen gör likadant men inte lika snabbt...
Däremot är den nästan som att Lönnen vill skryta med sina vackra löv. Varje löv är en individ som säger adjö... En i taget...
Till slut saluterar jag den självsäkerhet och uthållighet denna metalliska individ utstrålar. Hösten är här, kölden är ett faktum och där står han... Dag ut och dag in håller han upp tiden. Oavsett snö, regn eller sol...