En analog comeback

Jag gick en tredagars kurs i mörkrumsarbete. Mycket hade man ju med sig sen lilla skokartongen på vinden på Hampnäs. Men vikten av kontaktkarta, den förstår jag först nu. Kul också att mata in kontaktkartan i datamaskinen och leka. Se här.

/Anneli

En digital comeback

Två burträskare var ute och gick

En del av dem hade ett barn

De fotade bron
Det gick på ett kick

En del av dem log digitalt

Men allt kändes ändå banalt
...

Bild på den unge, ännu idealistiske, Le Russe.
Fotot är från filmens tid då allt var vackert.
Även det fula.

En helt vanlig solig dag.

Det här är Hilda och Torbjörn som leker på skolgården. Dom ska bli skådespelare när dom blir stora.

Känslorna ligger i betraktarens öga.
Den allvarsamma leken.
Den genomskådande blicken.
Kameran ser inte henne, det är hon som ser kameran.
/Anneli

Göteborg lockar allt fler... 4 av 12...

Ni har verkligen sett dom förr. Nu intar dom Göteborg. Paret alltså. Matti besöker motvilligt sveriges andra stad, i egenskap av stockholmare kan han inte annat än vara skeptisk. Men paret dom sätter bo. Vad händer efter teaterlinjen på hampnäs kanske vissa undrar. Är inte svaret givet? 4 av 12 flyttar till Göteborg. Jag tror vi kan bli fler, jag vill att vi blir fler. Jag ser gärna siffror på 12 av 12. I framtiden.

/Anneli

snö

Vi slumfotare har det gemensamt att vi alla kommer från norrland. Vi har sett snö. Men ändå, kan jag inte sluta att förundras över snön. Över julen var jag där igen, visserligen nere i sydligaste norrland som någon från Pajala kanske skulle kalla skåne vad vet jag men i alla fall. Jag såg snö. Jag ville dokumentera snön. Hur kul är det? Hur kul kan det bli? Hur kul får man ha det? Frågorna är många. Jag försökte fånga känslan av att förundras över det vita.

/Anneli