Klockan 5 varje dag slår skuggan mot väggen på huset där jag bor samtidigt som besticken börjar slamra mot porslinet och bilder av husets familjer börjar spelas upp för mitt inre. Det är inga intressanta spännande extraordinära liv de lever. De äter, diskar, läser tidningen, ser på tv, sover. Min fantasi är ytterst begränsad och jag tråkar ut mig själv där jag ligger i gräset och tankebandet går som på repeat. Ingenting är nytt, ingenting är udda, jag förvånar knappast mig själv, mina tankar är förutsägbara och lata, enkla, medelmåttiga, grunda, tråkiga. Snart slår skuggan mot ett annat hus och jag är på en annan plats fast med samma tankar samma bilder och samma liv. Jag vill ha en magisk teater./Anneli
Vacker text Anneli, blir nästan rörd. Känner igen mig. Surfar dock på internet istället för att tänka. Kanske blir man en dag en skugga på någons vägg, om man har tur. Jag vill också ha en magisk teater.
SvaraRaderaLite tankar och babbel om tankar. Jag har märkt det att de enda gångerna jag verkligen tänker eller kommer lite längre i ett resonemang det är då jag skriver. Det är som att tanken inte orkar hänga fast utan att bli nerpräntad svart på vitt, fast då är det och andra sidan inte som det är jag som tänker utan som det är något mystiskt utifrån som får mig att skriva ner saker som jag inte visste att jag hade tänkt eller skulle kunna tänka. Kanske att jag skulle skriva mer så jag blir lite överaskad. Kul att du kände igen dig även om det vore bäst om du inte gjorde det.
SvaraRadera/Anneli